Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJÄTTE KAPITLET. Väster ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hur så?» frågade jag.
»Å, när man gått vilse, hungrat och varit halfdöd af törst»,
sade Ben. »Tre gånger har det varit nära ute med mig, då jag hört
klockorna och följt ljudet. Och en gång räddade mig en dufva på
samma sätt. Jag skall tala om det där så småningom.»
Vi hade stannat för att lyssna till denna hänförande konsert,
men Ben bad oss nu fortsätta, ty han var angelägen att hinna fram
till ett litet värdshus, beläget omkring en mil längre fram, där vi
skulle stanna öfver natten.
»Men jag trodde, att vi skulle ligga ute», sade Mikael icke
utan missräkning.
»Det få vi nog tillräckligt af framdeles», invände Ben.
När vi uppnådde värdshuset, visade det sig vara af enklaste
slag. Det var en koja, uppförd af bräder och afdelad i smärre rum.
I skänkrummet, för att kalla det så, sutto ett halft dussin
groflemmade karlar, och från ett inre rum kommo ljud, som tydde på, att,
ehuru det var tidigt på kvällen, åtminstone några hvilade efter dagens
vedermödor. Dessa, förklarade sedan Ben för oss, voro oxdrifvare
och boskapsskötare, som skulle fortsätta sin färd, så snart månen
gick upp igen, omkring midnatt. Utanför kojan voro flera vagnar,
i eller under hvilka andra oxdrifvare sofvo, medan man här och där
såg någon karl med en tenntallrik i knät och en panna med te
eller toddyvatten, allt efter hans smak, intaga sin aftonmåltid, innan
han gick till sängs. Ben tycktes känna och vara känd af alla i
skänkrummet, under det att vår prydliga utstyrsel framkallade leenden
bland dem.
»Minsann är det inte Ben Layton!» ropade värdshusvärden och
trängde sig fram för att skaka hand med honom. »Hvar har du
varit, gamle gosse, hela den här långa tiden? Låt oss tömma ett glas!»
»Ströfvat omkring», svarade Ben och skakade hand med dem
alla. »Men vi låta bli att dricka. Jag är inte mycket för det, när
jag är ute på jaktstråt. Kan du ge oss någon liggplats? Tänk inte
på mig, men om de här ungdomarna kunde få det.»
Värden skakade på hufvudet. »Det ligger ett halft dussin i
hvarje rum», svarade han. »Kanske vi kunna klämma in er
någonstans.»
»Å, bry er inte om oss», sade Mikael. »Vi ha sofvit på sämre
ställen än ute en så varm och vacker kväll, som det nu är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
