Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - NIONDE KAPITLET. Guldfyndet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vi slutat våra bref, styrde vi färden till Booroowong, där Daisy och
fru Soames voro.
Vi fingo veta, att Booroowong var en stor landtgård i närheten
af eller vid floden Summerhill, ungefär trettio mil väster om
Bathurst. Vägar i detta ords egentliga bemärkelse funnos icke, men
vi hade en gångstig att följa, och äfven om denna icke funnits, hade
vi nog tagit oss fram ändå med Ben som vägvisare. Vi fingo
emellertid helt oväntadt hjälp af Uf, som stod och tryckte näsan platt
mot ett bodfönster.
»Kommer du med oss, Uf?» frågade Ben.
»Yowi (ja)», svarade Uf. »Hvart gå ni?»
»Till Booroowong. Vet du, hvar det ligger?»
»Yowi; en som heta Mac äga hus där.»
»Alldeles rätt, Mackenzie», svarade Ben. »Du kommer väl med
och visar oss vägen?»
»Den där skjortan vara mycket vacker, Ben», anmärkte Uf
och pekade på ett brokigt plagg, som hängde utanför boddörren.
»Jaså, det är ditt pris», sade Ben skrattande. »Nå, kom då,
gossar! Vi kunna lätt nog finna vägen utan honom.»
Ufs mod sjönk. Hans enkla strategi hade varit otillräcklig, och
hans missräkning var så tydlig, att jag tyckte det var synd om honom.
»Skulle du vilja ha den där skjortan?» frågade jag.
Uf grinade af förtjusning men gaf samtidigt Ben en frågande
blick, som om han vore rädd att säga ja.
»Det är inte min affär», sade Ben till svar på hans blick. »Om
Jack tycker om att förslösa sina pengar på en sådan latmask som
du, får han naturligtvis gärna göra det för. mig.»
Uf förstod blott litet af detta tal, men då jag gick in i
boden och ett ögonblick senare visade mig med den efterlängtade
skjortan, tog han det synbarligen som ett medgifvande till förmån för
honom, ty han gick fram till Ben och klappade honom helt vänligt
på axeln, i det han anmärkte: »Ni vara mycket god man, Ben. Mig
vara mycket tacksam».
»Jag har inte gifvit dig den, din svarta kanalje», skrek Ben.
»Det var Jack.»
Uf vände sig om och såg på mig, men problemet var för
svårlöst för honom. Ben var höfdingen, och jag hade endast handlat
som hans biträde i denna för Uf viktiga affär; därför klappade han
Ben än en gång och sade vänligt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
