Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - NIONDE KAPITLET. Guldfyndet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Mig förstå. Ben säga Jack hämta skjorta. Jack hämta den.
Ni vara mycket god man, Ben.»
»Kom nu», sade Ben skrattande. »Han har fått i sitt svarta
hufvud, att jag gifvit honom skjortan, och det tjänar ingenting till
att försöka få honom att tro annat.»
Så snart vi lämnat staden ett stycke bakom oss, stannade Uf,
tog af sig sin gamla skjorta, som han omsorgsfullt rullade omkring
sina spjut, och tog på sig den nya, hvarefter han struttade framför
oss så stolt som en hund med två svansar, som Mikael uttryckte sig.
Följande dag vid solnedgången fingo vi syn på
mangårdsbyggnaden vid Booroowong — ett långt, lågt hus med veranda på tre
sidor. Några lerkojor lågo på andra sidan bakom en inhägnad.
Ett halft dussin stora hundar kommo skällande emot oss, när
vi närmade oss huset, och en liten flicka, som satt och läste på
verandan, lyfte upp hufvudet vid bullret. Hon stirrade ett ögonblick
på oss, som om hon icke kunde tro sina ögon, sprang sedan upp
med ett rop af glädje, rusade ned för gångstigen, kastade sig i mina
armar och höljde mitt ansikte med kyssar.
»Jack, käre gamle Jack, är det verkligen du?» flämtade hon.
»Så roligt att få se dig igen! Hur har du fått reda på oss? Hvar har
du varit? Hvad har du gjort? Hvarför har du inte skrifvit och talat
om att du skulle komma? Och där är Micky också!» Och så rusade
hon fram till honom.
»Vi ville komma och öfverraska dig, kära Daisy», sade jag
skrattande, »och det tror jag också, att vi gjort.»
»Ja, det ha ni verkligen», svarade Daisy. »Men hur ha ni
kunnat hitta hit ensamma?»
»Det ha vi inte gjort», sade jag. »Där är expeditionens ledare»,
och jag pekade på Ben.
Daisy gick fram till honom och hälsade.
»Tack för att ni fört hit Jack och Micky», sade hon. »Jag
heter Daisy. Hvad heter ni?»
Ben nämnde sitt namn, och Micky skulle just med stor
högtidlighet presentera Uf, när Daisy plötsligt utropade:
»Nej, se Mullinowool! — Hur mår du, Mullinowool? Jaså, du
har kommit tillbaka igen.»
»Hvad?» sade Mikael förvånad. »Känner du gamle Uf? Det
var en öfverraskning. Hur ha ni blifvit bekanta?»
»Han var här samma dag jag kom», svarade Daisy, »och herr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
