Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ELFTE KAPITLET. Revel & Komp. har tur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
polistjänsteman. Han stannade hoppade ur sadeln, och efter att ha sett
sig omkring ett ögonblick gick han direkt fram till Mackenzies bod
och började fästa ett pappersark på en af bräderna.
»Hvad är det ni klistrar upp på min vägg?» frågade Mackenzie
och gick fram för att se på papperet.
»I drottningens namn!» svarade ryttaren lakoniskt, hvarefter
han gick fram till oss och bad artigt om litet frukost, hvilket vi
gåfvo honom.
Kungörelsen, ty det var en sådan, som ryttaren haft med sig,
tillgännagaf, att regeringen för kronans räkning gjorde anspråk på alla
guldgrufvor och allt guld, som påträffades i naturligt tillstånd, och
hotade att åtala enhvar, som gräfde utan vederbörlig tillåtelse.
Ryttaren sade, att ett ombud var på väg till guldfältet för att lämna
rättighet att gräfva guld mot en afgift af trettio shillings i månaden,
som skulle tillfalla regeringen.
»Jag förmodar, att det inte lägger hinder i vägen för oss, förrän
ombudet kommer?» frågade en stor, skäggig karl, som stod bredvid.
»Det kan jag inte säga», svarade ryttaren. »Jag har inte fått
några order i det hänseendet.»
»Jag tänker, ni blundar för det i alla fall», sade karlen med ett grin.
»Nu, pojkar», ropade Ben, när han slutat sin frukost, »få ni
hoppa in i vagnen och ta arbetskläderna på er, så få vi se, hur det
kommer att lyckas. — Uf, du kan bära ned det här vasktråget
till floden.»
Uf, som icke såg särdeles glad ut öfver att behöfva arbeta så
snart, gick bort med tråget, och så snart Mikael och jag bytt om
kläder, gingo vi till Ben.
»Hvem skall börja hacka?» frågade Ben.
»Låt Jack göra det!» utropade Mikael. »Han har alltid en
sådan tur.»
»Det är bra», sade jag skrattande och höjde hackan. »Akta er,
så att jag inte knackar er i hufvudet.»
Med några få hugg uppluckrade jag litet af den hårda jorden,
som vi med en skofvel öste i en hink. I det sålunda bildade hålet
glänste något, som vi undersökte och funno vara en liten guldklimp
af en ärtas storlek.
»Hurra!» ropade Mikael. »Hvad var det jag sade er? Guld i
första taget. Hurra för Jacks tur! — Det tycks vara ett bra område,
eller hur, Ben?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
