Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ELFTE KAPITLET. Revel & Komp. har tur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det är inte så godt att säga än», svarade Ben, ehuru han såg
belåten ut. »Fyll hinkarna, så skola vi bära ned jorden och vaska
ur den.»
Hinkarna voro snart fulla, och vi följdes åt ned till tråget. Det
var en egendomlig tingest, omkring sex fot lång. I ena änden var
det öppet, och i den andra befann sig en grof sikt. Bottnen var
rund och försedd med en mängd smala ribbor, som voro fastspikade
tvärs öfver densamma.
Mikael tömde jorden i sikten och gick sedan efter mera. Under
det att Ben häftigt rullade tråget, hällde jag vatten öfver jorden.
Sikten hindrade naturligtvis de stora stenarna från att komma in,
hvaremot all finare sand rann igenom till bottnen af tråget. Mera
vatten slogs på, och så småningom fördes jorden ut genom den öppna
sidan af tråget, under det att den tunga, svarta, guldförande sanden
sjönk till bottnen, hvarifrån den aflägsnades genom ett antal borrhål
och tömdes i en panna under tråget samt sattes undan för att torka.
Detta upprepades oupphörligt; ny jord hackades upp och ditbars at
Mikael, och så fortgick det ända till middagen. Sedan skötte Mikael
och jag tråget, under det att Ben gräfde, tills omkring en timme före
solnedgången en regnskur dref oss att söka skydd i vagnen, där vi
började beräkna vår vinst.
Vi hade arbetat omkring sex timmar och funno, att vi hade
lått mellan fjorton och femton uns guldkorn och små bitar, hvilkas
värde borde vara omkring femtio pund, så att det kom för öfver
femton pund på hvar.
»Jag kan knappt tro på min stora tur», sade Mikael, när Ben
tillkännagaf resultatet. »Jag önskar, att det redan vore i morgon, så
att vi finge börja igen.»
Ben smålog. »Det är inte så brådt», sade han. »Början har
visserligen varit god, men i morgon få vi kanske inte en fingerborg.
Det går upp och ned med det här arbetet, skall jag säga er. Nu
kunna ni två gå till Booroowong och tala om, hur det lyckats»,
fortsatte han och tömde guldet i en tygpåse. »Ni kunna stanna där i
natt, men sedan skola vi kampera här.»
Vår tur fortfor, och under de tre» närmaste dagarna tilldrog sig
rikedomen i vårt område en sådan uppmärksamhet, att vi ständigt
fingo besök af guldgräfvare, som sågo på, medan vi arbetade.
Söndagen förgick, och till guldsökarnes beröm måste jag
erkänna att nästan allt arbete hvilade denna dag, och då vi på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
