- Project Runeberg -  Till sjöss och lands /
132

(1901) [MARC] Author: Reginald Ernest Horsley Translator: H. Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TOLFTE KAPITLET. Uf visar sig vara en bra karl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

TOLFTE KAPITLET.


Uf visar sig vara en bra karl.



Där bär det af med honom igen», utropade Mikael bittert, då
Burke försvann i mörkret. »Sluppit undan för andra gången!
— Hvarför lät du honom springa?»

»Du ville väl inte, att jag skulle ha dödat karlen?» frågade jag
förvånad. »Jag höll i honom, så godt jag kunde. Men naturligtvis
drog jag mig litet tillbaka, när han måttade mot mitt hjärta med
knifven. De flesta skulle nog ha gjort detsamma, tänker jag.»

»Se så, gamle gosse», sade Mikael, »jag ville inte såra dig.
Och du hade i alla fall god hjälp af din knif. Den gaf den skurken
en minnesbeta, och det är ändå en tröst.»

»Om han fått tag om handtaget i stället för om bladet»,
svarade jag, »skulle det nog ha blifvit en helt annan sak. Det var en
ren olyckshändelse.»

»En lycklig händelse, menar ni väl», sade majoren och vände
sig om. »Men det är så godt», tillade han, »att ni erlägga
betalningen, annars kan man anklaga mig för att gynna er.»

»Det skall ske», svarade jag, »och om ni kan undvara ett par
ryttare, kan ni gärna skicka dem på Burkes spår.»

»Det var just, hvad jag tänkte göra», svarade han. »Han kan
inte ha hunnit så långt, skulle jag tro. Troligtvis ha vi honom fast
i morgon.»

Men när ryttarna återkommo följande dag, kunde de endast
rapportera, att intet spår af den försvunne synts till, hvilket ju icke
var så mycket att undra på, då de ymnigt förekommande snåren
erbjödo goda gömställen öfver allt.

När vi gingo till gropen för att återtaga vårt arbete, såg Mikael

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:35:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tillsjoss/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free