Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TRETTONDE KAPITLET. En dyrbar kudde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Skaffa oss litet tur, kära Daisy», sade Mikael skrattande, när
vi stego upp för att gå. »Vi bli snart fattiga som tiggare annars.»
Men Daisys besök återgaf oss icke vår förra tur, och under
de tre dagar, som återstodo af veckan, fingo vi icke mer än
sammanlagdt två uns guld. På lördagskvällen infångade Ben därför hästen,
drog vagnen inom inhägnaden kring poliskvarteret och utbad sig
regeringsombudets tillåtelse att få lämna den där, medan vi gingo ut
att söka vår lycka på annat håll.
»Mer än gärna», sade majoren vänligt. »Allt, hvad jag på laglig
väg kan hjälpa er med, vill jag göra. Som ni vet, har jag skäl att
vara tacksam mot Jack Brook. Men hvad ha ni gjort med ert område?»
»Sålt det för fyra uns guldsand», svarade Ben, »och ha ändå
vunnit på affären, skulle jag tro.»
»Kanske», svarade Woodward, »men det tycks mig, att ni
öfvergifvit en god sak väl tidigt.»
»Vi ha inte fått så mycket som tre uns på flera dagar»,
svarade Ben, »och det är långt ifrån tillräckligt.»
Men Woodward hade rätt, ty när vi kommo tillbaka, hörde vi,
att de, som köpt vårt område och som förut haft den största otur,
nu fått mellan åtta och sexton uns om dagen.
Tidigt på måndag morgon, innan någon annan ännu var på
benen, smögo vi oss ut ur lägret, ty, som Ben sade, vårt rykte om
tur skulle säkerligen förmå mera än en att följa efter oss, och vi
ville åtminstone i början ha litet lugn och ro.
Ehuru vi icke aflägsnade oss så långt från guldgräfvarlägret, hade
vi dock snart lämnat det ur sikte, ty vi styrde våra steg till
skogstrakterna, där Ben trodde, att vi skulle finna guld.
När vi gått några timmar, kommo vi till en liten bäck, som
slingrade sig fram bland höga klippblock.
»Här tycks vara en lämplig plats», sade Ben. »Låt oss
försöka här!»
Vi valde ut en plats, som sluttade mot bäcken, och började
vaska ut ett par hinkar jord. Utbytet blef godt, och därför började
vi arbeta på allvar med det uppmuntrande resultat, att vi, när kvällen
kom, hade fått omkring tio uns, hvilket, som Mikael medgaf, var
mer än hvad han väntat.
»Vi skola stanna här en tid, gossar», sade Ben, när han tände
sin pipa efter kvällsvarden. »Det dröjer troligtvis en eller ett par
dagar, innan de nosa rätt på oss.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
