Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TRETTONDE KAPITLET. En dyrbar kudde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hvart tänker du ta vägen, Uf?» frågade Mikael, när vår
svarte vän, som följt med oss, började gå upp för sluttningen.
»Mig gå och skaffa ’possum», svarade Uf. »Ni också komma,
Micky?»
»Det tror jag inte, att jag har något emot», svarade han. »Det
var länge sedan jag lossade ett skott.»
»Intet skott!» förmanade Ben. »Bullret däraf skulle locka de
hungriga lyckojägarne hit. Låt oss få vara i fred för dem i dag!
De komma säkerligen snart nog ändå.»
»Vi kunna gärna gå och titta på Uf och hans anstalter», sade
jag. »Kommer ni inte med?»
»Nej», gäspade Ben. »Jag skall underhålla elden, medan ni
äro borta.»
Uf fångade ett par ’possum på vägen uppför berget, och när
vi uppnådde den flata toppen, stannade vi ett ögonblick för att
beundra den präktiga utsikten öfver småskogen, som sträckte sig, så
långt ögat kunde nå, och hvars bladverk badade i månljusets silfverflod.
»Hvilken härlig syn!» utropade jag.
»Ja», sade Mikael, »men det är något annat, som inte är fullt
så hänförande.»
Han pekade nedåt dalgången under oss, och när jag såg åt det
angifna hållet, varseblef jag en lägereld vid bottnen af hålvägen.
»Guldgräfvare, gissar jag», sade jag. »Du inbillar dig väl inte,
att vi skola få ha hela landet för oss själfva?»
»Nej, naturligtvis inte», sade Mikael. »Jag undrar, om de
utsträcka sitt arbete åt vårt håll eller i motsatt riktning.»
»Det gör nog ungefär detsamma», sade jag. »Det kommer
många andra, om de där inte göra det.»
»Jag skulle gärna vilja veta, om de hittat någon bra plats»,
fortsatte Mikael. »Låt oss gå ned och se efter.»
»Men om de inte ha det, förråda vi oss», svarade jag.
»Mig gå och ta reda på det», erbjöd sig Uf. »Mig icke göra
så mycket buller.»
»Ja, gör det», sade Mikael. »Vi skola vänta på dig här.»
Uf smög sig ljudlöst bort, och efter tjugo minuter stod han
åter plötsligt framför oss med vibrerande näsvingar och blixtrande ögon.
»Hvad är det åt dig?» frågade Mikael. »Har någon trampat
dig på tårna?»
»Dålig man där nere», hväste Uf. »Mig äta hans fett. Kr-r-r!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
