Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Kreutzersonaten
- XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XVII.
Nå, så levde vi. Förhållandet blev allt
fientligare. Slutligen gick det så långt, att det icke mer var
meningsskiljaktigheterna, som framkallade
fiendskapen, utan fiendskapen, som skapade
meningsskiljaktigheter: vad hon än sade, så var jag redan på
förhand av annan mening, och likadant var det med
henne.
Efter fyra år hade vi var för sig kommit på det
klara med att vi icke förstodo varandra eller kunde
komma överens. Sedan strävade vi icke mer efter
att åstadkomma någon förlikning. I fråga om de
enklaste saker, särskilt rörande barnen, höllo vi
oföränderligt fast vid var sin mening. Jag minns,
huru åsikter, som jag förfäktade, inte alls voro mig
dyrbarare, än att jag skulle kunnat övergiva dem,
men hon var av motsatt mening, och att giva efter
hade betytt detsamma, som att giva efter för henne.
Men det kunde jag icke. Inte heller hon. Hon
ansåg sig sannolikt alltid ha rätt gentemot mig, och
jag var i mina egna ögon alltid ett helgon emot
henne. På tu man hand voro vi nästan dömda till
tystnad eller till sådana samtal, som jag är
övertygad om att djuren kunna föra med varandra: ’Hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 03:55:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tlkreutzer/0080.html
