Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kreutzersonaten - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket är klockan? Det är tid att gå till sängs.
Vad få vi till middag? Vart skola vi fara? Vad
står det i tidningen? Skicka efter doktorn! Mascha
har ont i halsen.’ Överskredo vi med en hårsmån
gränsen för denna mer än möjligt trånga
samtalskrets, flammade det ilskna humöret upp igen.
Tvister och vredesutbrott föranleddes av kaffet,
bordduken, eller spelöppningen i vintspelet, alltsammans
saker, som för oss båda saknade varje betydelse. I
mig åtminstone sjöd raseriet mot henne ofta
fruktansvärt! Jag såg ibland på, hur hon hällde i te
och gungade med foten eller förde skeden till
munnen, sörplade och slevade i sig drycken, och jag
hatade henne därför såsom för den värsta
förbrytelse. Jag märkte icke då, att dessa perioder av
ilska inträdde fullständigt regelbundet och med
jämna mellanrum, motsvarande perioderna för det,
vi kallade kärlek. Först en period av kärlek, så
en period av hat, en kraftig period av kärlek och
en lång period av hat, en svagare yttring av kärlek
och en kort period av hat. Då förstodo vi icke, att
kärleken och hatet voro samma djuriska känsla,
blott från olika sidor. Att leva så skulle varit
rysligt, om vi förstått vår belägenhet. Men vi varken
förstodo eller insågo den. Däri ligger både
människans räddning och straff, att hon kan inhölja
sig i en dimma, när hon för ett oriktigt liv, så att
hon icke ser sin olyckliga belägenhet. Så gjorde
också vi. Hon bemödade sig att glömma sig själv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
