Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kreutzersonaten - XXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förnedrande, sade jag mig själv. Och ute i tamburen,
där jag visste, att min fru hörde mig, bad jag honom
ännu en gång att ta fiolen med sig och komma igen
på kvällen. Han lovade det och for.
På kvällen kom han med sin fiol, och de spelade.
Men det ville inte bli något av. De hade icke de
noter, som de behövde, och det, som fanns, kunde min
fru icke spela utan förberedelse. Jag tycker mycket
om musik, och jag hjälpte till genom att ställa upp
pulten och vända notbladen. Och något blev också
spelat, nämligen ett par chansons sans paroles och
en sonat av Mozart. Han spelade utomordentligt
bra. Han hade i högsta grad, vad man kallar
tonsinne, dessutom präglades hans musik av en fin,
nobel smak, något, som alls icke annars var
utmärkande för hans karaktär. Han var förstås mycket
styvare än min hustru och hjälpte henne därför
men berömde samtidigt hennes spel i artiga ordalag.
Han uppträdde mycket fint. Min fru visade sig
enkel och naturlig och tycktes helt och odelat gå upp
i musiken. Jag däremot låtsade mig visserligen vara
intresserad av den, men plågades hela kvällen utan
uppehåll av svartsjukan.
Alltifrån första minuten, då han mötte
hennes blickar, hade jag sett, att vilddjuret i dem trots
alla hinder, som yttervärlden och deras egen
ställning lade, frågade: ’Får jag?’ och fick till svar:
’Ja visst, gärna!’ Jag såg, att han aldrig hade
väntat, att i min fru, i en moskvadam, finna en så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
