Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ivan Iljitj död - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dessa två stämningar avlöste varandra ända från
själva början av sjukdomen. Men ju längre
sjukdomen fortskred, desto mer tvivelaktiga och
fantastiska blevo hans funderingar beträffande njuren
och desto reellare medvetandet om den annalkande
döden. Han behövde blott erinra sig, hurudan han
varit för tre månader sedan och hurudan han var
nu, erinra sig, huru han undan för undan vandrade
utför berget, för att varje möjlighet till hopp skulle
falla sönder.
I den avskildhet, i vilken han under den sista
tiden befunnit sig, då han legat med ansiktet mot
soffryggen, i denna avskildhet mitt i den
mångbebodda staden, bland sina talrika bekanta och i sin
familj, i denna avskildhet, som icke kunde vara
större någonstädes, vare sig på havsbottnen eller på
jorden, i denna den sista tidens fruktansvärda
avskildhet levde Ivan Iljitj blott med fantasien i det
förflutna. Den ena tavlan efter den andra visade
sig för honom ur hans förflutna liv. Det började
ofta med den närmast i tiden liggande och förde
tillbaka längst bort till barndomen för att stanna
där. När Ivan Iljitj tänkte på de kokta
katrinplommon, som man gav honom att äta i dag, kom han
att tänka på de råa, skrumpna, franska
katrinplommonen i hans barndom, på deras säregna smak och
på överflödet av saliv i munnen, när man hunnit till
kärnan, och jämte hågkomsten av denna smak
uppstego en hel rad andra minnen från den tiden:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
