- Project Runeberg -  Smärre skrifter /
289

(1904) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Vilhelm Snellman ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en sådan ande kunde uppfatta tidens växling oeh kunde
beherska den.

Vi behöfde en sådan man, en oförfärad kämpe, som
ständigt gick framåt, ständigt var stridsrustad, icke allenast
mot det orättvisa, mot det falska, skefva och usla i
lifvet, ulan äfven mot den likgiltighet, som han såg vida
omkring sig. Vi behöfde en man, fullrustad med
vetandets vapen, med det stål i viljan, som inga binder
kunde nedslå, inga nederlag öfvervinna, för alt till full
klarhet föra tidens grundtanke, som är i bottnen af alla
frågor, som aldrig kan undanskjutas, som måste träda
fram i alla riktningar, nämligen Finland i sig, för sig
och genom sig.

Med en sådan man skall historien icke mäkla, om
han alltid valt den rätta vägen, det riktiga medlet;
historien skall fråga efter hans mål och skall svara att detta
var värdigt en man som går i spetsen för sitt folk.
Därför må vi andra, som hafva haft den lyckan alt vara
hans samtida, oeh som nu stå här såsom hans första
eftervärld, böja oss vördnadsfullt för detta minne, ty
det skall icke glömmas i finsk häfd och finska hjärtan,
så länge detta folk och land bestå. När vi minnas huru
många fräjdade söner detta land har haft råd att förlora
inom en knapp människoålder, med hvilka ädla grafvar
det ligger beströdt, de flesta i vår närhet, i samma jord
som skall emottaga Johan Vilhelm Snellman, när vi tänka
på alla dessa förluster och fråga oss, huru detta fattiga
och fåtaliga folk kunnat förlora så mycket och dock äga
mod att lefva och kraft att hoppas, så blir svaret: det
är för att desse män hafva gifvit åt folkets anda ett
bestående innehåll, för att med sådane män och deras
föredömen kan ett folk icke dö, icke förlora modet att
lefva, hoppet om en framtid. Ty folken lefva icke

19. — Topelius, Smärre skrifter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topsmarre/0289.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free