- Project Runeberg -  Smärre skrifter /
290

(1904) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Vilhelm Snellman ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

allenast af bröd, de lefva af stora tankar, upphöjda
föredömen, tålamod att försaka, kraft att arbeta, mod
att strida och förtröstan på framtiden. Detta är arfvet
efter desse män, med hvilka Johan Vilhelm Snellman
vuxit upp till tankens klarhet och öfvertygelsens mognad.
Han hörde till denna sällsynt högt begåfvade kärntrupp af
finska ynglingar, hvilka sedermera blefvo de ledande
tankarna i fjärde, femte och sjette decennierna af detta
århundrade och hvilka lämnat efter sig, icke spår i
sanden, utan glänsande skördar. Bland desse män, alla
arbetets män, alla rikt utrustade med snille, hjärta och
vilja, var Snellman en af de högst begåfvade. Han var
bland dem järnstören, graniten, den handlingskraftigaste,
den viljestarkaste; de uppreste sig ofta mot hans
öfver-makt, de gingo sin själfständiga väg såsom det höfdes
sådane män, och dock höllo de Snellman kär, och han
höll dem kära till lifvets slut. Vi minnas ännu för
några få månader sedan den redan brutne mannen, som
här i detta samma tempel talade vid en af de sist
bortgångna ungdomsvännernes graf, vi hörde hans åldriga
stämma darra af rörelse.

Sådan var han. När man ser det hårda berget resa
sin topp mot himlen, känna endast få den friska, lefvande,
varma källa, som rinner upp vid dess fot.

Af denna engång så ungdomskraftiga, så hoppfulla,
med så rik framtid begåfvade krets gömma vi nu i jorden
den näst sista länken. Jag önskade att den siste af
dem, att Elias Lönnrot stode här och talade dessa
af-skedsord; ingen af oss kan uttala dem så som han vore
färdig att göra det. Denna graf är oss alltför djup.

Men jag hälsar Dig dock, Du gamle stridsman för
sanning och rätt, för folk och fädernesland, för samtid
och framtid, jag hälsar Dig på det språk, hvilket Du

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topsmarre/0290.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free