- Project Runeberg -  Smärre skrifter /
355

(1904) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik Pacius ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den förste som erkänner, att hans text är blott ett svagt
underlag till denna jättesuck från den öde finska mon,
men Pacius grep med sitt fina öra naturstämningen, och
Suomis sång blef en ännu oupphunnen naturdikt ur
nordens innersta.

Pacii melodi till Vårt land är från den 13 Maj 1848.
Han ombads att skrifva en illustration till majfesten och
hade två dagar för kompositionen, två för inöfningen.
Han grep orden i deras storartade kraft och gaf dem
örnvingar för samtid och eftervärld.

Kung Carls jagt är från den 24 Mars 1852. Pacius
hade begärt af mig en operatext, jag fann några rader
i en krönika och gaf honom ett muntert jagtäfventyr, ett
hof, som roar sig ett par vackra höstdagar i det gröna.
När musiken var skrifven till första akten, uppfördes en
del däraf vid en konsert våren 1851. Jag blef ytterst
förvånad: aldrig hade jag tänkt mig någonting sådant.
Det lilla jagtäfventyret hade under kompositörens hand
förvandlat sig till en dram af nästan världshistoriska
dimensioner. Man kunde tänka sig Babylons fall eller
Roms undergång. Följden blef, att texten måste bereda
ett underlag för en fortsättning i samma stora stil och
blef poetiskt ett lappverk, medan musiken för alla tider
blef ett mästerverk af sublim arkitektur. — När jag
yttrade mina betänkligheter härom, skrattade Pacius. Så
hade ju Beethoven gjort med Kotzebues text till »Die
Ruinen von Athen».

Få minnas numera Pacius vid fiolen. Det var en
fulländad stråkföring och fin nyans. Man kunde ej se
något mera elegant och plastiskt afrundadt, än denna krökta
hand under den hvita manschetten. Men i den och i
taktpinnen framför orkestern var en kraft, som
dominerade alla medspelande. Det berättas, att Pacius engång

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topsmarre/0355.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free