Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - En historia från Halland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN HISTORIA FRÄN HALLAND
lita på en tattare, för de är inte av vår stam, och de vill
alltid svika oss. De är mer i släkt med troll och
strömkarlar än med oss. Det är därför, som de är bättre spåmän
och spelmän än vi andra, men det är också därför, som de
aldrig kan bli ärliga, kristna människor. De är lika trollena
också i det, att de gärna smyger ner till bygden och smiskar
och ställer sig in, så att de får tjänst hos oss bönder och
blir gifta med våra döttrar och kommer åt våra gårdar.
Men olycklig den, som får en sådan i huset, för alltid tar
trollet hos dem ut sin rätt. De må sträva emot aldrig så
mycket, så slutar de med att förstöra och förskingra och
bringa elände över alla, som har trott på dem.
Sigurd stod stilla bredvid modern och tänkte på detta.
Hon var också tyst och dröjde med att svara honom.
— Det är väl bäst, att ni låter Jan flytta, så snart som
det går an, påminde han en gång till.
Nu upphörde modern med arbetet, lyfte huvudet och såg
Sigurd in i ögonen.
— Det gör detsamma vad Jan är av för ätt, sa hon. Jag
ska gifta mig med honom. Nästa fredag far vi till prästen
och tar ut lysning.
Sigurd blev som is, men vad som nu närmast sårade
honom, var, att han hade blivit hållen utanför, att modern
hade bestämt allt utan att fråga honom om hans tycke.
— Om ni redan har allt klart er emellan, så är det inte
värt, att jag säger något mer, utbrast han och vände sig för
att gå ut.
Men när han slog upp dörren, stod han ansikte mot
ansikte med drängen. Jan kom in i rummet med något
förfärligt mörkt och dystert över sig. Den hopplösaste smärta låg
utbredd över hans ansikte.
— Jag hör, att Sigurd vill, att jag ska bort härifrån,
därför att jag är en tattare, sa han och gick fram till
matmodern med utsträckt hand liksom för att bjuda farväl. Det
blir väl inte annat för mig än att ta till landsvägen igen.
— Du behöver inte bry dig om Sigurd, sa matmodern.
Jag har sagt honom, att vi ämnar oss till prästen för att ta
ut lysning.
3. — Lagerlöf, Troll och människor, 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
