Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Två spådomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ SPÅDOMAR
och dag in i en skön länstol i sitt eget lilla rum och virkar
och stickar. Morbror är mycket god emot henne. Han är
rädd för att hon ska ha det för enformigt och kommer
inte så sällan och sticker till henne en teaterbiljett. Men när
den gamla går på teatern, får jag följa med. Mina släktingar
har upptäckt vilket utomordentligt nöje detta bereder mig,
och de är kanske också litet rädda för att låta den gamla gå
ensam. Dessutom kostar mina teaterbesök ingenting. Gamla
Ulla säger bara ett gott ord till vaktmästarn, så får jag följa
med in. Jag får naturligtvis ingen sittplats, utan måste stå
framför henne, men vad betyder det? Tiden går så fort på
teatern. Jag hinner inte tänka på att bli trött, förrän
alltsammans redan är förbi.
Det finns väl någon än i dag, som påminner sig de nötta
trapporna och de smala gångarna i det gamla operahuset.
Och det finns väl en och annan, som minns hur det luktade
i korridorerna. Jag kommer ibland in i något gammalt
skådespelshus i utlandet, där samma teaterlukt ännu finns kvar.
Och var gång jag känner den, fylls jag av förväntans
salighet. Jag tycker mig åter vara ett litet barn, som står utanför
logedörren och väntar på att vaktmästarn ska komma och
öppna.
Ulla och jag sitter alltid i andra radens fond, första bänk.
Vi går för resten inte alltid på Operan, vi går också på
Dramatiskan, men vi har samma platser också där.
På detta sätt ser vi tillsammans Afrikanskan, Robert, Den
Stumma, Friskytten, Värmlänningarna, Sköna Helena,
Fruntimmersskolan, Blommor i drivbänk, Min ros i skogen.
Det är åter en ny, brokig värld, som jag föres in i. Man
kunde nog tycka, att jag borde bli alldeles huvudyr.
Det är onekligen tur, att jag har suttit vid min mammas
sybord och läst Nösselts allmänna historia, hur skulle jag
annars kunna finna mig till rätta?
Men egentligen är det inte någon alldeles ny värld. Det
är snarare min välkända romanvärld, som har fått liv och
som föres fram för mig i levande bilder. Det är således på
det här sättet de ser ut, mina vildar, mina harneskklädda
riddare! Det är så en kung går klädd, det är så där en kloster-
135
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
