Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Två spådomar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROLL OCH MÄNNISKOR
gård är inrättad, det är i sådana där långa, gråa kåpor, som
munkar och nunnor vandrar omkring! Jag får göra
bekantskap med stormande hav, tropiska landskap, eldsprutande
berg. Och jag tar naturligtvis allt som trovärdigaste allvar.
Jag förstår inte, att Skona Helena är ett enda stort skämt.
Jag tror, att det gick till på det sättet, då Helena bortrövades
av Paris, fastän Nösselt har försummat att berätta det.
Vi har alldeles samma smak, den gamla och jag. Vi tycker
om granna dekorationer, granna dräkter, stora scener, då
skådebanan vimlar av människor. Och naturligtvis fäster vi
oss mest vid handlingen. Sången och musiken förstår vi oss
inte mycket på. Vi är snarast besvärade av dem, därför att
vi har svårt att höra de sjungna orden och tappar bort
sammanhanget.
Vi är inte heller riktigt nöjda med sådana stycken, där
inga kungar eller riddare uppträder. Jag för min del är
ganska belåten med en folkpjäs sådan som
Värmlänningarna, därför att den påminner mig om hembygden. Men
gumman Ulla tycker inte om att bara se bönder på scenen.
Hon sårar mig djupt genom att säga, att Sköna Helena med
sin stora skara av kungar var något helt annat. Jag känner
mig stött på mina landsmäns vägnar, men i grund och botten
är jag nog av samma mening.
Emellertid går vintern till ända, och fram på våren får
jag resa hem. Och naturligtvis förföljes jag av minnet av
allt, vad jag har sett, och berättar det om och om igen för
mina syskon.
En dag, då vi av en eller annan anledning är fria från
skolarbetet, faller det oss in, att vi ska leka teater, att vi ska
spela ett av dessa teaterstycken, som jag har sett i
Stockholm. Och det blir "Min ros i skogen", som vi besluter oss
för att framställa. Inte därför att denna var det roligaste
av allt, som jag har sett, men den är den enklaste, den enda,
som vi känner oss ha krafter att utföra.
Det blir en ansträngande dag för mig. Det är jag, som
övar in rollerna och lär de uppträdande vad de ska säga.
Vi har ingen textbok, utan bara mitt minne att lita på. Det
är jag, sonri med hjälp av täcken och filtar förvandlar vår
136
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
