Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Tomten på Töreby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TOMTEN PÅ TÖREBY
som kom alla kvistarna på den höga vildapeln, som stod
vid gaveln, att piska mot takåsen.
Mittunder det värsta ovädret kom en uggla flygande.
Hon hade sitt bo uppe bland takstolarna på en av de stora
vindarna och brukade flyga in dit genom en liten glugg
tätt under takrännan. Men innan hon kunde hitta gluggen,
tog vinden fatt i henne, pöste upp hennes täta fjäderskrud,
så att hon såg ut som en rund boll, och kastade henne ett
par gånger mot väggen. Då uppgav fågeln alla försök att
komma in. I dess ställe satte den sig i vildapeln och skrek
hela natten igenom.
Inne i byggnaden var det mycket tyst och stilla, men av
ljusskenet, som silade ut genom springorna i fönsterluckorna,
märktes det, att husfolket inte hade gått till sängs. En
och annan gång hördes stoj och ett högt skratt, strax därpå
blev det dödstyst på nytt.
Fram emot elvatiden på natten kom gårdens gamla
hushållerska, som var fullt klädd och bar sina nycklar vid
bältet, som kunde hon inte skiljas från dem varken natt eller
dag, ut i förstugan. Den tunga dörren var stängd med fyra
olika lås, och det dröjde länge, innan den gamla kvinnan
kunde öppna den. Så snart hon hade fått den på glänt,
passade vinden på, svängde upp den på vid gavel, kastade
en hel regndusch i ansiktet på hushållerskan och snurrade
omkring bland trasmattorna i förstugan, så att de slingrade
som ormar.
Den gamla kvinnan stängde till dörren efter sig och
vandrade ut i natten. Hon gick mycket fort, som jagad av en
stor förskräckelse, och mumlade oupphörligt:
— Herren bevare oss! Herren bevare oss!
Hon lyste för sig med en hornlykta, men hon var så
upptagen av att tänka på det, som skrämde och ängslade
henne, att hon inte gjorde sig nytta av skenet, utan
trampade ner i vattenpussar, som hon väl kunde ha undvikit.
Gång på gång vek hon i förvirringen av från den
tilltrampade stigen, kom upp i gräsvallen och trasslade in sig i
en törnhäck, som slet en flik ur hennes klänning. Allt detta
221
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
