Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Hur adjunkten fick prostdottern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROLL OCH MÄNNISKOR
prosten predikade själv söndag efter söndag, därför att han
inte kunde förmå sig att släppa den vilda rövaren upp i
predikstolen.
Men det första adjunkten företog sig, sedan han hade
kommit till prostgården, var att förälska sig i prostdottern.
Det gjorde han redan vid första middagen. Och detta var
visst inte underligt, för prostdottern hade mjukt och
glänsande brunt hår, milda grå ögon och en klar, rosig hy. Till
på köpet var formen på ansiktet utsökt vacker, kinderna
rundade sig fint och mjukt ner mot halsen. Och i vardera
kinden fanns en liten grop, som visar sig än i dag, när hon
småler.
Det väckte en riktig förskräckelse hos prostdottern, nar
hon märkte, att adjunkten tyckte om henne. Hon vågade
knappast gå ut ensam i trädgården eller på landsvägen. Den,
som hade sådana ögon som adjunkten, kunde nog falla på
den idén att lägga sig på lur bakom en dikeskant och stjäla
bort henne.
Gamle prosten skrev i all hemlighet till biskop och
konsistorium och bad att få en annan adjunkt. Den, som han
nu hade, var en riktig vilde, och han kunde inte använda
honom. Han satt till bords som en bonde och lade upp
armbågarna på duken. Han spottade på golvet, och han
begagnade grova smorlädersstövlar, som lämnade spår på
förmaksmattan.
Hela fyra veckor gick adjunkten i prostgården utan att
ha något att bestyra. Den gamla prosten ville lika så litet
släppa honom till kyrkböckerna, som han ville sända honom
upp på predikstolen. Adjunkten gick tyst och väntade, men
yttrade varken förvåning eller klagan.
Han hade sysselsättning nog med att följa prostdottern
)å alla hennes vägar. Hon brukade sitta och väva på ett
itet gavelrum. Adjunkten upptäckte, att om han klättrade
över ett höloft och sedan kröp över ett skjul, där taket
utgjordes av lösa stockar, så kom han fram till en glugg,
som vette åt vävkammarfönstret. Och vid denna glugg satt
adjunkten sammankrupeft timme efter timme och såg
prostdottern bararmad och rödblommig arbeta i vävstolen.
242
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
