Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - I emigrationsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROLL OCH MÄNNISKOR
besök, för då var de ju så konstiga och snedvridna, så man
knappast kunde stå ut med dem.
HeLi tiden satt prosten tyst, men nu var det en, som lade
märke till att han vände på huvudet och fick liksom en
liten solglimt i ögonen. Han stötte till de andra, och det
blev genast ett uppehåll i samtalet, för att man skulle få
höra vad prosten kunde ha att säga. Men han kom sig inte
för att yttra något nu heller. Och det var ingenting att
förundra sig över. Det var ju omöjligt, att han skulle ha
olika tankar mot de andra i en sådan här sak.
Och de sade, att det fanns socknar, där husen stod
övergivna och tomma och där man knappt nog kunde råka en
människa. I församlingar, där det hade bott flera tusen,
där fanns det nu inte mer än några hundra.
Och de sade, att det var besynnerligt, att folk inte förstod,
att det var orätt att överge det landet, där de hade växt
upp. Där far och mor hade kunnat reda sig, där kunde
det också duga för barnen att stanna och söka sin bärgning.
Det blev ju aldrig någon riktig trevnad för dem, som
hade övergivit sitt fosterland, var det också en, som sade.
Det gick ju an, så länge som de var unga, men när
ålderdomen kom, så kom också längtan eiter det gamla landet.
Prosten teg alltjämt. Han satt bakåtlutad i
ordförandestolen, stor och bred, med händerna lagda i kors över
magen.
Nu lutade han sig fram över bordet ett tag, och så
frågade han helt saktmodigt hur många det kunde vara
från den här socknen, som var resta till Amerika.
Ja, den riktiga siffran var det ju ingen, som kunde säga
så här på rak arm, men nog var de säkra om att det
åtminstone var en femhundra.
Då lutade sig prosten än längre fram över bordet och
såg stadigt på dem, som satt runtomkring honom.
— Nu vill jag fråga alla er, som är så emot
emigrationen, om en sak, sade han. Vad skulle ni ta er till med
alla dessa femhundra, om de komme tillbaka?
Och så lutade han sig tillbaka i stolen igen och lade de
stora händerna i kors över magen som förut.
250
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
