Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - I emigrationsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I EMIGRATIONSFRÄGAN
När prosten hade gjort denna fråga, så öppnade
nämndemannen i Högbro genast sin mun för att säga, att detta
skulle vara det bästa, som kunde hända. Men så kom han
att tänka på att han hade en bror, som för länge sedan var
utrest till Amerika. Och om han nu komme tillbaka, så
skulle han väl göra anspråk på att få bli ägare till den där
utmarken, som fadern hade bestämt åt honom, men som han
ju inte hade haft något bruk för hittilldags. Och när
nämndemannen nu tänkte på så god jord den där utmarken hade
och hur han hade odlat upp den och så mycket arbete han
hade lagt ner där, så bet han ihop läpparna och sade inte
ett ord.
Den ene av handelsmännerna lyfte också på huvudet för
att säga, att den dag, då Amerikafararna komme, den skulle
bli en glädjedag för honom och för hela socknen. Men med
detsamma kom han att tänka på att då skulle också en
syster till honom, som hade emigrerat och gift sig med en
fattig karl där ute och nu var änka med en fem eller sex
oförsörjda barn, komma tillbaka och att det inte skulle
bli så roligt för honom att få hela det sällskapet att ta hand
om. Och hur det var, så kom han sig inte för att svara
prosten, utan i stället gav han sig till att plocka ihop sina
papper, som om han ämnade gå sin väg.
När stationsinspektorn märkte, att dessa två, som hade
varit så djärva att säga sin mening hela kvällen, inte kom
sig för att svara prosten, så ämnade han just utropa, att den
dag, när Amerikafararna stege av vid hans station, då ville
han stå på perrongen och ropa hurra för dem. Men då
kom han att tänka på att han hade någon där ute, som han
en gång hade lovat att gifta sig med och som han hade
övergivit. Det var nu många år sedan dess, men så gammal
han var, så skulle han inte tycka om att möta henne och
höra om allt det svåra, som hon hade måst gå igenom utan
någon hjälpande hand att stödja sig vid. Och i stället för att
svara prosten så reste han på sig och sade, att han skulle gå
ut och sela på hästen.
När stationsinspektorn hade gått sin väg, kom det ett
långt harsklande från sågverksägarn. Men just som han
251
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
