Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Luciadagens legend
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TROLL OCH MÄNNISKOR
baka utan uppehåll, så att vi må få julkosten färdig till herr
Eskils hemkomst.
Detta sade den unga frun utan minsta ängslan, ty hon
visste ju, att hennes boskapsstall och lador och bodar var
fulla av Guds goda gåvor, fastän för ögonblicket ingenting
därav var berett till människoföda.
Så lycklig än färden hade varit, var dock alla deltagarna
ganska uttröttade och gick i god tid till vida. Men knappt
hade fru Lucia hunnit sluta sina ögonlock till sömn, förrän
utanför borgen hördes buller av hästtramp, slammer av
vapen och höga tillrop. Borgporten vred sig gnisslande
på sina hakar, stenläggningen på gården trampades av
ivriga fötter. Hon förstod, att herr Eskil var hemkommen
med sin ryttarskara.
Fru Lucia sprang med all hast upp ur bädden för att gå
honom till mötes. När hon hade hunnit att nödtorftigt ordna
sin klädsel, skyndade hon ut på höganloftsbron för att nå
trappan, som ledde ner till borggården. Men längre än till
översta trappsteget hann hon inte, ty herr Eskil stod redan
mitt i trappan på färd upp till hennes kammare.
En fackelbärare gick före honom, och i ljusskenet trodde
sig fru Lucia se, att herr Eskils ansikte var på ett
förfärligt sätt stämplat av vrede. Ett ögonblick hoppades hon,
att det var det röda, röksvärtade fackelskenet, som gjorde
hans ansikte så mörkt och hotfullt, men då hon såg hur
barn och tjänare med ömkliga miner och nerslagna blickar
drog sig undan för honom, måste hon säga sig, att hennes
man hade kommit hem mycket vred, färdig att hålla dom
och utdela straff.
Medan fru Lucia stod och såg ner på herr Eskil, fick
även han syn på henne, och med växande ångest märkte
hon, att hans ansikte därvid förvreds av ett tilltvunget
leende.
— Kommer ni nu, hulda husfru, för att bjuda mig en
välkomstmåltid? hånade han. Men denna gång har ni gjort
ert kära besvär förgäves, för jag och mina män har intagit
vår kvällsvard hos er fränka fru Rangela. Men i morgon,
tillade han, och här tog vreden honom, så att han slog
272
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
