Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Luciadagens legend
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LUCIADAGENS LEGEND
handen mot trappräcket, väntar vi, att ni till ert
skyddshelgons, Sankta Lucias, ära må undfägna oss med en frukost
så god, som huset förmår, och inte heller må ni glömma att
låta mig få min morgondryck vid första hanegället.
Inte ett ord förmådde den unga husfrun svara. På samma
sätt som förra sommaren, då hon första gången hade anat,
att fru Rangela lade onda råd mot henne, blev hon stående
med händerna tryckta mot hjärtat och tårade ögon. Ty hon
kunde knappast undgå att förstå, att det var fru Rangela,
som hade kallat hem herr Eskil i otid och att hon hade
retat upp honom genom att berätta för honom hur fru
Lucia hade förfarit med hans ägodelar.
Men herr Eskil gick ännu ett par steg uppåt trappan,
och utan att bli på minsta sätt bevekt av sin hustrus ångest
böjde han sig fram mot henne och sade med en förfärlig
röst:
— Vid vår Herres kors, fru Lucia, kom det ihåg, att om
inte den frukosten blir mig till lags, så kommer ni att
ångra det i all er tid.
Därpå lade han sin hand tungt på sin hustrus axel och
sköt henne före sig in i sovkammaren.
Under denna vandring till sovrummet tyckte fru Lucia,
att något, som förut på ett besynnerligt sätt hade varit
fördolt för henne, med ens hade blivit henne uppenbarat. Hon
förstod, att hon hade handlat självrådigt och tanklöst och
att herr Eskil väl kunde ha skäl att vredgas på henne, som
utan hans hörande hade förfogat över hans egendom. Hon
försökte också nu, då de var ensamma, att ångrande säga
honom detta och bedja honom förlåta hennes ungdoms
obetänksamhet, men han lät henne inte komma till ordet.
—- Lägg er nu till sängs, fru Lucia, sade han, och akta
er för att stiga upp förrän vid vanlig tid! Om inte er
morgondryck och ert välkomstmål blir mig till behag, så
torde ni få en väg att löpa, vartill ni behöver alla era
krafter.
Med detta svar måste hon låta sig nöja, fastän det endast
ökade hennes fruktan, och väl kan man förstå, att ingen
18. — Lagerlöf, Troll och människor. 273
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
