Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Prinsessan av Babylonien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TROLL OCH MÄNNISKOR
hade föresatt sej, att de skulle ända opp te himmelen å se
hur där såg ut.
"Hör på, gott folk!" sa då Vår Herre. "Nu säjer jag för
sista gången, att om ni inte går härifrån å slutar opp te å
bygga, så blir jag alldeles tvungen te å låta e olycka komma
över er. Å det blir e sån olycka, att ni aldrig kan bli den
kvitt å aldrig kan få nån hjälp mot den."
Men människorna tänkte nog, att Vår Herre skulle vara
långmodig som vanligt. De fortsatte te å bygga på tornet,
å de kom högre och högre för var dag.
Då tog Vår Herre och förbistrade deras tungomål. Se,
ända te den dan hade de talat så, att de hade förstått
varandra, men nu var det slut med den glädjen.
När murarmästarna nu ville säja: "Ge mej ler!" så sa
de i stället: "Kolvippen, kolvappen!" Å när lärlingarna
skulle fråga vad det var, som de önskade, så sa de: "Erbe
derbe, mirbe marbe?" Å då var det inte så underligt, att de
inte kunde förstå varandra.
Mästarna trodde, att lärlingarna ville göra narr åv dom,
men när de ville säja: "Tala ordentligt!" så sa de i stället:
"Ullen dullen dorf!" Å när lärlingarna ville fråga varför
de såg så förargade ut, kunde de inte få fram annat än:
"Abrakadabra?"
Då blev mästarna å de andra mä så arga, att de flög
i håret på varandra å börja’ slåss.
Alltifrån den dan var det slut mä vänskapen
människorna emellan, å det var inte mera nån, som tänkte
på te bygga på tornet, utan de gick allesammans var åt
sitt håll.
När Jan hade kommit så långt i sin berättelse, sneglade
han bort till Kattrina. Spinnrocken stod stilla, och det såg
nästan ut, som om både hustrun och katten hade somnat
in. Då tog Jan genast upp sin berättelse igen. Han bara
sänkte rösten en smula.
— Men bland alla de andra, som hade varit mä där i
Babylon å byggt på tornet, var det också en kung å e
drottning, som hade e lita prinsessa. Å denna lilla flicka
börja’ också på en gång å tala så underligt, att varken
300
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
