Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Prinsessan av Babylonien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
PRINSESSAN AV BABYLONIEN
hennes föräldrar eller nån annan kunde förstå ett enda
ord.
Då ville kungen å drottninga inte behålla’na hos sej på
slottet, utan de jaga’ bort’na, å hon måste alldeles ensam
ge sej ut i den stora, vida världen.
Hon gick naturligtvis å var mycke olycklig. Hon visste
ju inte vem hon kunde möta på vägen. Det skulle ju vara
en lätt sak för björnar å vargar te å äta opp e tocka lita
prinsessa levande, ifall de fick syn på’na.
Men så söt å lita, som hon var, så var det ändå ingen,
som gjorde’na någe ont.
Nä, tvärtom. Alla, som hon mötte, gick fram te’na å sa
godda å räckte’na hanna å frågte vart hon skulle sta. Men
vad hon svarte, kunde de inte förstå ett ord åv, å då brydde
de sej inte om’na någe vidare.
Å så söt å fin, som hon var, så behövde hon bara gå
opp te slottena å herrgårdarna, så slog de opp dörrarna
på vid gavel å lät’na gå in. Men knappt hade hon öppnat
sin mun å de hade hört tocke underligt språk hon talte,
förrn hon måste gå sin väg igen.
Te sist, när hon hade vandrat igenom alla kungariken,
som finns, kom hon sent en kväll te en stor skog, å när
hon hade gått igenom denna skogen, fick hon se e lita stuga,
som var så låg, att det var nätt å jämnt, att hon kunde
komma in genom dörrn, å dit gick hon in å sa: "Goafta!"
Där inne satt hustrua å spann, å mannen satt ve spisen
å värmde sej. Å när de såg, att det kom en främmande
in genom dörrn, så sa de också: "Goafta!"
Då blev den lilla prinsessa så förfärligt glad, för i den
stuga talte de så, att hon kunde förstå dom. Men hon var
så försiktig, att hon inte genast talte om för dom hur det
hängde ihop.
"Va heter den här stuga? sa hon för te å pröva dom.
"Den heter Skrolycka", svarte de genast, å då kunde hon
märka, att de förstog’na.
Hon blev alldeles utom sej av glädje, men hon tyckte
det var bäst te å sätta dom på prov en gång te.
"Vad heter det språket, som ni talar här i huset?" sa hon.
301
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
