Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Till minnet - Gustaf Fröding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF FRÖDING
GUSTAF FRÖDING.
(Prolog vid Frödingsfesten å Kungl. teatern i Stockholm
den 8 februari 1921.)
Si, många dagar äro farna,
sedan vi hörde vår väns harpa i Klarälvslandet,
sedan han lade oss i bojor med danslåtar
och gjorde oss till trälar med strängaspel,
ty hans toners dejelighet var såsom doften av vildhonung,
och deras makt var som kärleksdryckens,
då den är väl tillredd av trolldomskunnig häxa en
torsdagsnatt.
Sägen mig, I Värmelands döttrar,
I, som vallen boskap i bergen
eller sitter utefter vägkanten glammandes:
Varför är vår väns harpa tystnad?
Varför är det så stilla på älvgrunden i månskensnatten?
Varför ryter forsen vredgat, liksom ville den fråga: O, var
är du?
Si, vår väns spel var såsom en dans över ängarna
och såsom en stor konungs dotters dans.
Det var fröjdesamt som ett fågelkvitter i vintrig skog,
som en vårbäcks sorl under snödrivan.
Det var solsken efter åskbyar
och dagg under torksomrar.
Det var bättre hälsomedel än alla de apotekares pulver.
361
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
