Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Till minnet - Gustaf Fröding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROLL OCH MÄNNISKOR
Jag smög mig ut för att höra vår vän spela,
då aftonen svalkades och skuggorna förlängdes.
Men jag sökte honom inte vid vägaskälet,
där Värmelands söner och döttrar kommo samman till dans.
Jag sökte honom på små, barrströdda skogsstigar,
på tå smög jag mig fram över sandmoar,
tills jag fann honom vid forsstupet,
där skumflingor svingade
och vågor gingo till ringdans kring gråstenshällar.
Si, vår vän var den förnämste av alla mästare.
Han var som näktergalen bland hela hopen av sångfåglar.
Han var den spelmannen, som spelar i strömdragen.
Han var näcken med guldharpan.
Han satt näckroskransad i månskensnatten,
hans händer fladdrade över strängarna såsom eldslågor.
Och jag satte mig invid forsen för att lyssna.
Vår vän spelade lusteliga och fröjdade sig som en härmfågel.
Han spelade allt, vad han hört hade:
sotarerop och skojareglam,
skogsrålekar och bergtrollstramp,
gubbeträta och flickskratt,
vällingklockor och vallhjonslåt.
Allt spelade han med glädje och stort behag.
Men vår vän var en strömkarl i strömdraget.
Han var av vattenandarnas släkte, det, som suckar efter
salighet.
Och snart hörde jag honom spela om sin ganska stora längtan.
Han förde mig neder till helvetet med sin förtvivlan,
och med sitt trots jagade han mig upp på skyhöga berg,
liksom ville han storma himmelens portar.
362
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
