- Project Runeberg -  Två berättelser /
22

(1898) [MARC] Author: Franz Hoffmann Translator: Henning Wendell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22 BORTOM HAFVET.

ningom öfvergick till en lugn och stilla fart. Med
det glada solskenet återfingo passagerarne hälsan och
det goda humöret, och Hans kände sig som en ny
människa. Befriad från sitt lidande, slog han helt
och hållet bort det förflutna och riktade med
fördubblad längtan sin blick mot Västern, där, som han
hoppades och förmodade, all världens lycka och
välsignelse skulle blomstra för honom.

Lyckligt och fort seglade »Baltimore» öfver
Atlantiska oceanen, och efter tjuguåtta dagars resa uppdök
ändtligen såsom en molnrand kusten af Amerika längst
bort vid horisonten. Passagerarne, förtjusta öfver
utsikten att snart slippa ifrån den tråkiga och i allo
besvärliga sjöresan, hälsade den nya världen med
gläd-jestrålande ansikten, och Hans för sin del med
öfversvallande jubel. Han var grundligt trött vid att
nödgas tillbringa hvarje natt i det heta, osande rummet
på mellandäck, och skeppskosten, som alla dagar
bestod af fläsk med bönor,eller ärter, hade längesedan
upphört att smaka hans förvanda gom, likasom det
dåliga dricksvattnet, med hvilket han hade varit tvungen
att släcka sin törst.

»När äro vi framme?» frågade han kaptenen, som
stod med kikaren på akterdäck.

»Icke i dag!» ljöd svaret; »men i morgon i god tid,
förutsatt att vinden ej slår om.»

Detta svar ljöd ej särdeles angenämt för Hans,
ty han hade helst velat känna fast mark under
fötterna, dock måste han nu gifva sig till tåls, sakernas
ställning kunde ju ej ändras. Men att ännu en gång
gå ned på mellandäck och där tillbringa den sista
natten ombord, därtill kunde han ej förmå sig. Han
stannade uppe och inväntade med otålighet dagens
inbrott.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvaberatt/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free