- Project Runeberg -  Två berättelser /
23

(1898) [MARC] Author: Franz Hoffmann Translator: Henning Wendell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Denna otålighet gjorde, att han ej kunde sofva.
Med öppna ögon satt han på en varupacke, med
ryg-gen stödd mot fockmasten, oafvändt stirrande emot
kusten. Vågorna brusade under kölen, stjärnorna
tindrade på himmeln, men Hans hade ej öra eller
öga för vare sig det ena eller det andra. Han
längtade endast att så snart som möjligt få beträda den
mark, hvilken för honom syntes vara hvad det
förlofvade landet varit för forntidens judar.

Ändtligen färgade en rödaktig strimma horisonten
i öster, och snart därefter framglänste de första
solstrålarna såsom en blixt öfver oceanens lätt krusade
vågor och belyste de långa husraderna i New Tork,
hvilka utbredde sig på ungefär en halftimmes vägs
afstånd från skeppet. — Detta gick ännu något
närmare och kastade sedan ankar. Nu samlade sig efter
hand flera passagerare uppe på däck, och samtidigt
stötte båtar ut från stranden och närmade sig i hastig
rodd skeppet, vid hvilket de lade till. I båtarna sutto
män och kvinnor i brokig blandning, de förra till
största delen välklädda och med fint utseende, de senare
belastade med korgar, som voro fyllda med frukt och
söta, färska bakelser — läckerheter, som »Baltimores»
passagerare långa veckor måst umbära och som därför
retade deras begär till det yttersta. Trots detta
vägrade kaptenen till en början att låta människorna i
båtarna komma ombord, i det han sökte öfvertyga
passagerarne, att bland dessa människor, oaktadt deras
hyggliga yttre, ofta befunne sig de mest slipade
bedragare; men passagerarne läto ej öfvertala sig, de
bestormade kaptenen med böner, att han skulle släppa
ned skeppstrappan, och han förmådde ej längre
motsätta sig deras gemensamma önskan. Trappan
nedsläpp-tes på en vink af honom, och under passagerarnes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvaberatt/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free