Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men jag är inte alls rädd för gula Jack», sade
Tomas beslutsamt. »Komme hvad som vill, jag går
tillbaka till kaptenen och sköter honom i hans lidande.
Håll mig ej tillbaka, lilla mamma! Du vet ju, huru
stor tack vi äro skyldiga den ädle kaptenen, och nu
är ögonblicket inne, då jag kan och vill afbetala min
skuld. Vår välgörare skall ej dö i ensamhet och
öfvergifven af hela världen. Kanske välsignar Gud
mina bemödanden och brukar mig som verktyg att
rycka ett byte ur klorna på gula Jack. Farväl, kära
mamma, och låt oss hoppas på ett gladt återseende!»
»Håll, Tomas!» ropade Juno, just då han ville gå
ut. »Vänta ett ögonblick och kom till gamla Junos
säng.»
Tomas vände dröjande om.
»Hvad mer?» frågade han kort.
»Vill du verkligen gå till massa kapten och sköta
honom?»
»Ja visst, Juno! Hindra mig inte längre! Hvarje
ögonblick kan vara dyrbarare, än vi tro.»
»Men gula Jack medföra nästan säker död, Tomas!»
»Må vara, men jag är i alla fall inte rädd för ert
gula spöke. Dessutom har jag att tacka kaptenen
för både mitt och mammas lif äfvensom för hennes
ögons ljus, ty utan honom skulle vi ej ha träffat dig,
Juno. Därför är jag gärna beredd att för honom
trotsa dödens alla fasor.»
»Godt hjärta! Hjärta af guld! Gamla Juno vill
då ej längre hindra dig. Gula Jack i alla fall inte
så farlig, bara han ser, att man inte är rädd för honom.
Du kan gå till massa kapten, men tag först hit
skrinet, som står där på skåpet.»
Tomas tog det ej synnerligen stora skrinet och
satte ned det bredvid Juno på sängkanten. Negrinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
