- Project Runeberg -  Två berättelser /
104

(1898) [MARC] Author: Franz Hoffmann Translator: Henning Wendell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tog fram en liten nyckel, öppnade skrinet och upptog
därur en liten påse med ett hvitt pulver och en flaska
med någon mörkröd vätska uti.

»Tag de här sakerna och akta dem väl», sade Juno,
sedan hon åter låst skrinet. »När du nu kommer till
massa kapten, först ge honom en tesked af den röda
saften. Han snart därefter somna. Då han åter
vaknar, du taga en matsked vatten och däri lägga en
half tesked af det hvita pulvret. Efter en timme
åter en tesked röd saft och åter efter en timme half
tesked hvitt pulver med vatten. Du ha förstått mig,
Tomas?»

»Ja» svarade gossen, i det han upprepade
föreskrifterna, endast på något bättre tyska.

»Rätt så!» sade Juno och nickade med hufvudet.
»Ännu ett! Om du märka tyngd i hufvudet och
mattighet i lemmarna, tar du lite af det hvita pulvret,
och Jack då svårligen kunna göra dig något, bara du
inte är rädd. Nu skynda! Gula Jack också skynda
och ej göra många omständigheter!»

Tomas dröjde blott för att skaka hand med gamla
Juno och ge sin moder en afskedskyss, hvarefter han
skyndade därifrån det fortaste han kunde.

Efter några minuter hade han åter uppnått
kapten Brenners bostad och fann honom, sådan han lämnat
honom, i vildaste yrsel men lyckligtvis redan så matt,
att han knappast kunde röra en lem. Han skrek och
jämrade sig, läpparna, torra och svullna, skälfde, de
blodsprängda ögonen rullade, hans kropp genomilades
stundom af krampaktiga rysningar, armar och ben
hvilade blytunga på madrassen. Sålunda blef det ej
svårt för Tomas att ge honom in en tesked af den
röda vätskan, och med glädje märkte han snart, att
kaptenens klagan upphörde och att de vildt rullande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvaberatt/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free