Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg om Gustaf Daniel Björck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Björck. 413
dem alla var en Gideon, som, då han utvalt så många,
som förhöllo sig såsom de tre hundrade, hvilka läppjat
ur handen af (kunskaps)vattnet, til de öfriga, hvilka
knäböjande druckit ur floden, så kunde han i sjelfva verket
anses hafva sagt: sen på mig och gören så med, för at
med det mindre antalet frälsa Israel, och om de lampor,
de sålunda efter hans föredöme skulle bära i sin vänstra
hand, voro Skriftens vitnesbörd, så torde basunerna i den
högra kunnat sägas varit namnen ”Luther, Schartau,
Bengel och Roos”, lhvilka han framför alla andeliga författare
ofta, äfven vid prestmöten, framhöll med samma
innerlighet, som mer än hundra år förut Hallenserna
framhållit Luther, Arndt, Spener och Franke. Men om
han jämväl plägade förklara det han icke ens med de
nämnda stora lärarne kunde följa i allt, således ännu
mindre med andra, så var naturligt, at mången af dem,
hvilka vördade honom såsom sitt Gideonsmönster, måste
förklara sig icke heller kunna följa honom i allt; hvilket
ock lät förljuda sig i en och annan
prestmötsskärmytsling. Och om vi slutligen anföra tvänne af hans nästan
i alla föredrag förekommande slagord nämligen ”rätta
lärare”, för hvilka, och den ”falska andeligheten”, mot
hvilken han drog i härnad mot midianiterna, så må ej
undras, om dessa uphäfde mot honom sina slagord om
partisinne, fanatism och til och med nepotism, huru
ogrundade slika tilvitelser mot den ädle nitälskaren månde
vara, så at han i sin del ingalunda var lottlös i det
lidande, som är oundvikligt helst för rätta lärare. Efter
utgifvandet af de Schartaus predikningar, hvilka han
åtagit sig at redigera til en postilla, fick han af den
äldste målsmannen för denna sak, den erinringen at det
ej skett med tilbörlig urskilning. För öfrigt underhöll
han med yngre och äldre ämbetsbröder, utom många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
