Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
vore hon skröplig som det sköraste engelska tackjern,
hvilket en ärlig svensk smed icke kan röra vid förr
än det springer i tusen stycken.
•— Jag skall försöka att lyda farbrors råd, —
svarade den kärfve smedgesällen, — men att vara i
sällskap med fruntimmer, utan att bli arg, är lika
svårt som att sticka fingrarna i äsjan, utan att få
dem brända.
— Allt är i ordning, mina herrar! — sade fru
Jernberg, och de begåfvo sig bort mot stenen, der
anrättningen nu var ordnad.
Just som de skulle taga plats i gröngräset föllo
Jernbergs ögon på konungen, hvilken ännu satt i
samma ställning med liufvudet lutadt mot handen,
utan att gifva akt på hvad som tilldrog sig omkring
honom.
Jernberg betraktade något förundrad den okände
drömmarn, hvars civila kläder i intet afseende an-
tydde hans höga stånd.
— Det var besynnerligt, — fortsatte han, — att
vi icke förr observerat denne man, men i sin bruna
rock ser han ju på litet afstånd nästan ut som en
gammal ekstubbe och är svår ätt särskilja från
stammen, mot hvilken han hvilar sig. Hvad månne
det kan vara för en gynnare?
— Det är väl en stockholmsherre, — svarade
Janne snusförnuftigt, — som är utan arbete. Han
ser så fin ut som en skräddare.
Mig tyckes det att han ser olycklig ut, —
inföll fru Jernberg.
Han har väl fått några af sina jern brända,
bekräftade Janne.
■ Kanske är han hungrig, — menade Anna. —
Jag har oita hört att i stora städer händer det icke
sällan att en grann rock skyler en tom mage.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
