Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
— Ha,- ha, lia! — skrattade Janne. — Då är
väl skräddarn lättare att få kredit hos än krögarn.
— Är han hungrig, och det ser han ut att vara,
— sade Jernberg, — så kan han prisa den lyckliga
stjerna, som fört mig i hans väg, ty aldrig skall nå-
gon om smeden Jernberg från Småköping kunna säga
att han ej delat både sin flaska och sin brödkaka
med den, som haft torr hals och tom mage. Och en
smed behöfver gudilof icke knussla så länge vår herre
låter honom ha ett par friska och starka armar i be-
håll och kungen sörjer för fred i landet.
Med dessa ord gick han bort till den okände
och slog honom lätt på axeln.
— Har han lust att ta en sup med en bit till-
tugg till härute i gröngräset? — frågade han.
Kungen, plötsligt väckt ur sina tankar, spratt
till och sprang upp.
— Hvem är du? Hvad vill du? —utropade han.
— Han tar mig för någon annan, — tänkte
smeden, — troligen liknar jag någon af hans be-
kanta. Annars skulle han ju icke säga du till mig
innan vi druckit på saken.
— Jag behöfver visserligen icke dokumentera
mig hvarken med pass eller dopsedel, — svarade han,
— ty jag är i lofliga ärenden stadd och kan se hvem
som helst i ansigtet. Vill han emellertid veta hvem
det är, som bjuder på en smörgås här ute i det gröna,
så är jag smedmästare Jernberg från Småköping,
fruntimren der äro min hustru och dotter; gossen är
min gesäll och blifvande svärson.
— Ne-ej, pappa, — inföll Anna, som hört de
sista orden.
— Håll mun, flicka, — sade fadren strängt, —
du skall ha honom, säger jag.
Vänd till den obekante fortfor han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
