- Project Runeberg -  En uppkomling : Berättelse från kustlandet /
38

(1898) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

38

kvinnor, sutto i spänd förbidan, och gick sedan
mot katedern.

Så fort Mörk hunnit dit, anlade han i stället
för sin halft värdiga en sträng min. Pannan
rynkades olycksbådande, ögonen sågo hotande ut
öfver den lilla församlingen och munnen
öppnades som till ett Ijudligt anatema. Men just då
alla väntade att få höra hans stämma, slöt han
ögonen, föll på knä och bad tyst. Flera minuter
låg han orörlig med ansiktet dolt i händerna,
därefter reste han sig långsamt och lät en blick,
som träffade hvar och en särskildt, glida öfver de
närvarande, hvilka lydigt böjde sina hufvuden,
tänkande på sin egen syndfullhet, som så många
andra kolportörer förut gifvit dem till lifs.

Mörk var långt ifrån nöjd med sina åhörare.
Det retade honom att med undantag af
fattighjonen endast ungdom fanns i skolsalen, men han
hade likväl fått den grund, han ansåg sig behöfva
till den härliga byggnad, han ämmnade uppföra.
Någon oro hyste han ej för att misslyckas, han
var medveten om sin förmåga och dessutom stödde
han sig på en auktoritet, som ingen vågade jäfva.
Det var bibelns egna ord, tillagade efter Lag och
evangelieförbundets» bäska recept, han ämnade
vräka öfver de genstörige. Men mildheten, af
hvilken han stundom begagnade sig, hade redan
en gång visat sig gagnlös mot dessa hårda
sinnen, och ett doft hat mot de öfvermodiga
bondnaturerna började jäsa inom honom. Nå, eftersom
de själfva önskade det, ville han med klubbslag
krossa dem och sedan med gissel piska deras
själar. .

Han knep ihop ögonen, som om han varit
rädd för Ijuset från de osande taklamporna, och
bad en kort bön för alla dem., som vandra herrans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 4 17:07:45 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppkomling/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free