Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
dessa hårda sinnen? Han kände deras sega
ihärdighet, deras oböjliga envishet ...
Mörk skrattade gällt och bittert. Fanns det
då ingen, som ville hjälpa honom? Kvidande af
smärta sjönk han ned på en bänk. Han tyckte
sig skåda, hur allt dunstade bort, gled ifrån
honom, försvann och han stod ensam —ensam som
förut.
Länge varade hans nedslagenhet icke. Mörk
var själf en af dessa, som han ämnade bekämpa.
Han ägde samma natur som de, samma seghet
och . .. och ... Han rodnade och blickade
mot höjden, där molnen delat sig och visade en
strimma af det djupblå himlahvalfvet, där uppe i
det oändliga hade han en mäktig bundsförvandt.
Herren och han stodo på samma sida mot de
syndiga och obotfärdiga människorna, de skulle segra
till slut, han visste det.
Mörk log bredt, nästan ömkande åt sin
svaghet och åt dem därinne, som vågade mäta sig
med honom. Kallblodigt som om det varit den
naturligaste sak i världen, att han skulle göra
det, lutade han sig framåt och lyssnade; det kunde
ju aldrig skada att höra, hvad de sade. Tyvärr
urskilde han ingenting, blott ett entonigt
innehållslöst surr nådde hans öron. Karl Lundberg
talade lugnt och säfligt utan ovilja eller häftighet.
Han tycktes försvara sig mot en framkastad
beskyllning och slutligen halft godmodigt, halft
tvungen därtill göra ett medgifvande. Sedan föll
Oskars stämma in, stark och bullrande. Jätten
föreföll nöjd, skrattande trohjärtadt, slog näfvarne
i bordet och slamrade med ett glas, värden bjöd
väl på körsbärsvin. Och därpå förenade sig allas
röster i en vänskaplig kör, som endast andades
frid och försoning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
