Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
Mörk ertappade sig själf med att hålla örat
tätt intill nyckelhålet. Då han efter en stund
kommit till fullt medvetande om det dåliga i sitt
handlingssätt, reste han sig genast och gick med
långa, brådskande steg därifrån, utan att väja för
vägens smutspölar. Han var både glad och
nedslagen. Glad öfver att ändtligen hafva vunnit
klarhet med sig själf, försagd öfver endräkten i
Karl Lundbergs sal. Han gick raskt ned mot
byn, upptagen af en enda tanke: att så fort som
möjligt störta sina fiender. Med Johansson
ämnade han göra början, den där brutale
storskräflaren skulle kväsas, efter honom kom turen
till de andre.
Hela dagen tillbragte Mörk med att skrifva
bref. Förbundets styrelse fick två veckor för
tidigt mottaga hans månadsredogörelse, men så bad
predikanten också om pängar i och för bildandet
af ett nytt, kristligt handelsaktiebolag med minst
sex procents utdelning. Tvärsäkert nedskref han
dessa sex procent utan att veta, hur de skulle
förtjänas in, men det var nog inte värdt att bedja
förbundet om pängar, saåvida han ej utlofvade en
vacker avance, det visste han på förhand.
Vid skymningens inbrott lät han madam
Olsson köpa alla frimärken, som funnos i
handelsboden, han ville ej neka sig nöjet att imponera
litet på den tjocke Johansson.
Följande morgon befann han sig tidigare än
vanligt på väg till Storgården. Maria mottog
honom med oväntad hjärtlighet. Hon tycktes vara
angelägen att utplåna den misstämning, som
gårdagens lilla uppträde möjligen lämnat kvar i
predikantens sinne, och kom emot honom leende och
ödmjuk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
