- Project Runeberg -  En uppkomling : Berättelse från kustlandet /
141

(1898) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

141

hennes oafvisliga skyldighet att hysa medlidande...
och till slut lyckades det äfven. Det var för
Mörks skull, hon skyndat till byn, det var för
hans och Marias skull; hon hvarken borde eller
fick tänka på kusinen. Och sedan hon verkligen
lyckats öfvertyga sitt motspänstiga sinne därom,
gick hon vidare.

Ett dämpadt, oredigt sorl nådde hennes öron
och hon såg upp. Hon befann sig midt för
Nedergårdens grind och stannade öfverraskad,
likliksom fastnaglad på stället. Äfven ifall hon velat
aldrig så gärna, hade det ej varit henne möjligt
att taga ett steg till.

På bägge sidor om grinden till morbroderns
gård trängdes byns halfva befolkning. Männen
stodo tysta med bistra, ovänliga miner, kvinnorna
pratade och himlade sig, somliga gräto och andra
läto höra hånfulla utrop, under det att barnen,
hvilka snappat upp lösryckta delar af de äldres
yttranden, genast vid hennes ankomst samlades i
en klunga kring Anna och betraktade henne med
frågande och fientliga blickar.

Hon började hysa fruktan inför denna kalla,
ovänliga uppmärksamhet och ämnade gå vidare,
men en besynnerlig svaghet, som hon förut aldrig
känt, höll henne kvar. Hon låtsade ej se de
andras talande miner och stod orörlig, med trotsig
skygghet mötande deras knappt dolda illvilja, men
långt efteråt erinrade hon sig sina känslor vid
detta tillfälle.

Dörren till Karl Perssons sal stöttes oväntadt
upp och en egendomlig grupp visade sig på
förstugubron. Först trädde Per Olsson och
Johansson ut, sedan kom Oskar följd af den rödskäggige
fjärdingsmannen från Lilla Mossen, Anna kände
igen hans stora, väderbitna ansikte, och sist stapp-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Jan 4 17:07:45 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppkomling/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free