Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alexander L. Kielland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67 -ALEXANDER L. KIELLAND.
hålla ut, kallt vänder honom ryggen. Tag så
prosten Sparre med sina hvita lockar, sitt evigt ljusa
och fredsälla smil, sin glatta hand, med hvilken
han sakta skjuter till sidan hvarje för hjorden
farlig ulf; därefter pastor Mårtens, epigonen i jesuitism,
som mild och instälsam vinner allas hjertan och af
prosten Sparre lärt Konsten att tysta ned i st. f. att
strida emot — och ni har en föreställning om den
värld, af hvilken Madeleine Garman så plötsligt
blef en medlem.
Ty om någon hufvudperson finnes i denna
roman utan hjelte, är det hon. Åtminstone synes
hon ligga författaren närmast om hjertat, äfven när
hon ej blef den hon bort, eller kanske allra mest
just då.
När hennes far, legationssekreteraren Richard
Garman, kom hem från utlandet efter ett förspildt
lif och slog sig ner som fyr mästare i hemorten,
förde han med sig en liten svarthårig flicka, enda
återstoden från hans gamla lif. Vid hafvet och med
hafvet till lekkamrat växte hon opp, med föga
bildning, men sund till kropp och själ. Hennes vän
är en ung fiskare, Vente-Per, och hennes nöje att
sköta en båt. Men när fadern en gång blef rädd
för att vänskapen mellan de båda unga kunde blifva
väl varm, lät han henne flytta in i staden till sin
broder, unge konsulen.
Alla de scener, som nu följa, äro interiörer
ur familjen Garmans lif, och med beundransvärd
konst tecknas det hela så, att läsaren ständigt
hänvisas till, hvad intryck alt detta skulle göra pä
Madeleine. När hon känner sig skygg för de stela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
