- Project Runeberg -  Ur samtiden. Literaturstudier /
68

(1883) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam With: Ida Falander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alexander L. Kielland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

68

-ALEXANDER L. KIELLAND.

människorna, pinad af det dämpade, reserverade i
hela deras väsen, upprörd öfver falskhet eller rent
af orätt, öfverflyttas alt detta också på läsaren, och
intrycket blir ett dubbelt. Först är hon ängslig,
skygg och försagd, men när den sköna, lättsinniga fru
Fanny tog sig af henne, när den lätte, frivole
kandidat Delphin gjorde henne sin kur, fick hon en
viss böjelse för detta lif, och hon glömde hafvet*
fyren och Yente-Per, hälst sedan fru Fanny sagt,
att sådant kunde man ej ens tala om. Men tänka
därpå kunde man som ett minne i melankoliska,
svärmiska stunder. Det var dock poesi däri.

Pastor Mårtens friade och fick nej, ett klart,
bestämdt nej. Men sedan kom upptäckten af fru
Fannys och kandidat Delphins brottsliga
förhållande, så unge konsulens död, och nu var Madeleine
ensam, aldeles ensam, utpinad och tom. Pastor
Mårtens friade på nytt, han fick ej ja, han tog det
med lämpor. Så var hon hans. Hon formades om
efter hans tankar sakta och omärkligt. Den friska,
lifliga Madeleine blef den tysta, undergifna,
resignerade »Lena», pastor Mårtens hustru. Och hvad
pastor Mårtens i slutet säger om Vente-Pers stuga,
som var timrad af ett skeppsvrak, det står som en dom
öfver Madeleines lif. — »HvadStormen havde splintet
til Vragstumper, det føiede ydmyge Hænder sammen
til et nyt Hjem, saa spirer Livet av Døden, Haabet
av Ødelæggelsen, Lykken av det knuste Vrag, og
der leves et helt Liv paa lutter Vragstumper.»

»Det var med en sidste Levning av den gamle
Trods, at Madeleine sagde: ’Saaledes leve vi alle’.»

Man känner, att detta är författarens innersta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:37:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ursamtiden/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free