Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Alexander L. Kielland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73 -ALEXANDER L. KIELLAND.
för ett gammalt i dålig förklädnad, när det alltid
kräfves ett visst arbete för att förstå, hvari det
nya och egendomliga består. Här är det dock lätt
nog att finna.
Kielland har i sjelfva verket aldrig skildrat,
hvad man med ett slagord kallat »den ädle
arbetaren». Det fins i hela Kiellands diktning intet,
som ens kan gifva anledning till en dylik förmodan.
Tvärtom har han gjort alt för att skildra arbetaren
sådan han är. Vi skola se till, hvad det är, som
framkallat beskyllningen för idealisering.
Låt oss ett ögonblick dröja vid de figurer, ban
tecknat ur denna klass! Icke är väl just sällskapet
i Anders Begmands hydda idealiseradt? Martin,
som dricker, slåss och slår dank, emedan han
aldrig dugat till något ordentligt, Gustaf Oskar Karl
Johan Torpander, den svenske boktryckargesällen,
som uppträder i den gripande scenen vid sin
käre-stas dödsbädd i lånade pantalonger och gråter i
näsduken med Abraham Lincolns porträtt, eller
Marianne själf, är kanske hon idealiserad? Ja, hon
är det, ifall man inbillar sig, att hvarje kvinna,
som fallit för en man, är dålig. Men eljest —
hvad är hennes lif annat än den gamla vanliga
historien? En lättsinnig pojke har förfört en flicka,
hon får ett barn, familjen tystar ner saken genom
att gifta henne med en kusk, som i rättan tid
rymmer till Amerika, försedd med vederbörliga
respenningar? Och hon lefver sedan kvar ensam. Är
det så öfverdrifvet att skildra hennes lif som lidande?
Ar det (»sant, att det är som en mur, hvilken
skiljer henne från dem, hon egentligen borde hafva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
