Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - J. P. Jacobsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
J. P. JACOBSEN.
Det var honom en njutning detta arbete, som
alltid gaf ett resultat. När han lade sig om aftonen
efter en ansträngande dag, var han viss att hafva
ett arbete gjordt. En följande dags ovisshet eller
tvifvel kunde ej göra det ogjordt. Hans kritik
kunde ej bryta sönder det mellan hans egna händer.
När han så blef gift med ett sjutton års barn,
som afgudade honom, som gjorde hans bildlösa tro
till sin, därför att hon som bibelns kvinna sade:
din Gud skall vara min Gud, din tro min tro. och
detta endast för att hon älskade honom — själf
hade Niels aldrig velat beröfva henne den himmel,
dit hennes tankar alltid förut vallfärdat — då var
Niels lycklig, lycklig i tre år, och han sträfvade
redligt att göra deras lif rikt och deras äktenskap
utvecklande för dem båda.
Men så blef hans hustru sjuk, och när hon
kände döden nalkas, bad hon Niels hämta en präst.
Och hon dog med tanken på sin Gud, till hvilken
hon gick, och Niels kände, att han var ensam,
redan innan hon lemnat honom.
Ännu ytterligare skärper Jacobsen den tragik,
som ligger i att äga en öfvertygelse, som man ej
helt gjort till sin. Äfven Niels’ barn dör. Men
när fadern såg dess plågor — han väntade på
läkaren — då bad Niels till »den Yorherre i Himlen,
som holder Jorderig i Ångst ved Prøvelser og
Tugt, som sender Nød og Sygdom, Lidelse og
Død».
Och nu hade Niels Lyhne mist det sista,
han ägt, tron på sig själf. Ty han hade ej bedt
därför att han hoppades eller trodde på hjälp. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
