Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
v
174 AUGUST STRINDBERG.
den franska naturalismen fört in i verlden. Här
måste allmänheten fa höra ett riktigt Zions
väktarerop. Literaturen var i fara. Vandalismen höll på
att bryta in.
Den, som läst Zola, vet, hur litet Strindberg
har gemensamt med honom. Utgående från ett
bestämdt vetenskapligt system, har Zola gjort till
sin uppgift att skildra en hel slägts öden och
genom dem konstatera ärftlighetslagarna. Och han
skildrar som vetenskapsman, lugnt, opartiskt,
pröfvande. För honom gäller det aldrig att blott
berätta. När han skildrar en utveckling, säger
han ej blott, att så har det gått, utan äfven: det
fans ingen möjlighet, att det kunnat gå annorlunda.
Och särskildt — han är aldrig tendensiös.
Hvad man synes mig oftast åtminstone hafva
förbisett hos Strindberg, är, att han utgår från de
strängaste kraf på sina hjältar, hvilket tillhör hans
verldsåskådning och i ingen mån har att göra med,
huruvida alla de scenerier han tecknat varit af så
särdeles uppbygglig art. Och vidare — det är
falskt att påstå, det Röda Rummet endast skildrar
vidrigheter. Det är ej svårt att påvisa, hur många
drag af den ädlaste mensklighet där finnas, hvilka
hvar och en kunde se, endast han gjorde sig möda
själf. Eller begär man kan hända, att en författare,
som skildrar en person, till läsarens vägledning
skall sätta ut noter, där han upplyser om, hvilka
af hans personers handlingar som äro fullt plausibla
och hvilka icke?
Det är karaktäristiskt för Strindberg och
kanske också för det tidsskede, i hvilket vi lefva, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
