Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
AUGUST STRINDBERG.
Det har varit ett lifsproblem för Strindberg
detta: kan en menniska lefva för annat än den
lumpna daglönen? är det möjligt att sätta sig ett
mål och nå det? är det tänkbart att vinna — icke
Aladdins lampa eller Fortunati pung — utan
simpelt och enkelt kraften att fasthålla och förfäkta,
hvad man lefvande tror på? Samt detta — har man
kanske rätt, att när arbetsförsöken strandat, lägga
armarne i kors, draga sig undan från lifvet och se
på? Erfarenheten har i Strindbergs mun lagt ett
bittert svar. Men allt är vunnet, så länge den
svarande ej är tillfreds med negationen. Och
Strindberg låter ej förgäfves Borg skrifva om Falk: »Han
kommer igen endera dagen, det är säkert. Ingen
vet, hvar man har honom.» — Det är detta, man
så ofta glömmer, när man förebrår Strindberg och
andra deras pessimism, deras brist på positivt
innehåll, och hvad det nu heter alt. En energisk
protest, om den är aldrig så bitter, aldrig så
skärande, tyder dock på mera lifskraft, än om man
söker glömma, att lifvet har en frånsida, sättet må
sedan vara hvilket som hälst. —
Falk har lemnat sina olika befattningar som
extra ordinarie i diverse verk, man får veta det
redan i böljan på boken, och han har beslutat att
blifva literatör. Han vill föra de fattiges och
betrycktes talan, säger ban. För öfrigt visar han,
liksom den unge Renhjelm, hvilken vill bli en stor
konstnär, en högst anmärkningsvärd obekantskap
med världen. Man har sagt, att bokens
komposition är lös, och det må gerna vara sant. Det
förringar här egentligen icke dess värde. Ty allt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
