Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harald Molander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221 HARALD MOLANDER.
det är icke så svårt att göra sig fri från ett gammalt,
så länge det blott gäller att resonnera. Det blir
värre, när det gäller att handla i öfverensstämmelse
härmed. Då blir det lätt dessa tusen osynliga
trådar, som omärkligt fjättra oss, hvilka fälla utslaget.
Därför tvekar Romilov att sända sin dotter i
elden. Därför sitter Folenko och fantiserar, när
han borde tänka på minan. Därför vill Natalija
ej, att minan skall springa, när det gäller
hennes far. Därför får hon i sin ångest i femte
akten en frestelse att rådfråga korten och kan
ej slita sina ögon från Kristusbilden på väggen.
Därför utropar också Dmitrijev sitt förtviflade
»Du», när han får veta, att Tatijana är den,
som mördat hans far. Öfver alt är det
gengångare från ett i reflexionen skenbart öfvervunnet
fordom, hvilka vakna till lif. Det är detta, som
visar, att vi hafva med människor att göra och ej
med abstraktioner.
Som sagdt — de ledas ej enbart af »idéer».
Personliga motiv gripa in. Romilov vill hämnas
sin ära på det höga onämda föremålet för
attentatet. Tatijana har kastats in i revolutionen,
emedan hennes man blifvit piskad till döds, och det
är kärleken, som lärt Natalija att sätta sitt lif som
insats för ett högt mål.
Nå än’ Dmitrijev? Hvad söker han som
revolutionsman? Jo, hans utveckling är litet mera
egendomlig och dock, kanske just i våra dagar, ej
ovanlig.
Boris är son af en kejserlig ämbetsman. Han
har i sin barndom varit sjuklig, hans ungdom har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
