Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skulle det kanske vara han? Men varför kommer
Bert i hans sällskap. Och varför presenterar han
honom för oss, tänkte hon.
Då hon bar in lampan, fann hon modern i ivrigt
samtal med de båda herrarna, medan hennes blekgrå
ansikte började få en bättre färg.
Horstmann vände sig om mot Anna, så snart hon
trädde in i rummet med lampan, som kastade ett
rubinrött sken över hennes underbara hår.
— Kanske den gamle tölpen icke finner mig trevlig
nog? tänkte hon vid åsynen av den främmandes
dystra min. Det är helt säkert min tillbedjare
härförleden. Gud vet, vad han vill här?
Nu for Bert upp med komisk förfäran.
— Men du gode Gud och skapare! ropade han. Här
har ju damerna stjälpt en hel guldsmedsbutik ut på
bordet! Det skulle jag ha vetat förr! Ni är väl
sysselsatta med att välja ut, vad ni skall bära på eder på
balen om lördag?
— Anna skall icke komma med på konstnärsbalen.
— Åh, mamma lilla, viskade Anna, i det hon med
sin vita ihand strök modern över kinden. Du får
inte vara så orimlig. Alla mina väninnor skola gå på
balen!
— Nej, du rubbar mig icke i denna sak. Det tjänar
ingenting till, att du ber och tigger.
Horstmann hade ända tills nu icke ens slutit
samman läpparna och suttit försjunken i djupa tankar, nu
talade han plötsligt med en ton, som röjde djup
besvikelse.
— Vad säger ni? Skall ni icke på festen?
— Tänk er, herr ingenjör, min moder har plötsligt
fått betänkligheter. Hon vill, att jag skall sitta här
hemma alla fastlagsdagarna!
— Vi ha ihela vintern flugit från sällskap till
sällskap, det kan också bli för mycket av det goda med
alla dessa nöjen. Det är osunt för både kropp och
själ.
Bert smålog för sig själv, medan han tänkte: —
Den goda fru Düsbach sitter väl skuldsatt upp över
öronen, eftersom hon talar så.
Emellertid hade Anna plötsligt gripits av begär att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
