Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hänsynslös och utan spår av betänklighet satte han både sitt
och andras liv på spel, och en sådan man var kanske
den rätte för de stora, ofta på ren svindel bildade
bolag, vilkas uppgift det var att så billigt som möjligt
få en järnväg anlagd. Han vek icke tillbaka för
något mellan himmel och jord. Höga berg
genomborrade han. Floder, sankmarker, sand — intet
avskräckte honom. Där alla andra förlorade modet, satte han
in full kraft. Han bekymrade sig blott föga om
skola och regler, i sitt byggnadssätt gjorde han
revolution inom sitt fack.
Förr hade transporten av byggnadsmaterial varit
en av de största vanskligheterna i dessa från
kulturens mittpunkt fjärran belägna nejder. Nu kom
Horstmann med den grundåskådningen, att
byggnadssättet måste rätta sig efter landets beskaffenhet, och
att man alltså borde använda det material, som fanns.
Förr hade man som princip fastslagit, att det grus,
som skulle användas som underlag, icke borde vara
mindre än ärter och icke större än duvägg, nu
fastslog han, att grus överhuvud taget icke var
oundgängligt och använde i stället både sand och jord
eller vad som helst annat utfyllningsmaterial. Så bar
han sig också åt, när det var tal om tegelsten och
andra ting. Men det var varken lättsinne eller oförstånd,
som förmådde honom att handla så, det var ett
medfött oppositionsbegär, som drev honom att arbeta mot
alla fastslagna lärosatser, emot alla myndigheter, som
han i sin egenskap av självlärd man både hatade och
föraktade. Dessutom ägde han en orubblig tro på
sina egna krafter, en förvissning om att han kunde
våga allt, som brukade skrämma mindre stort lagda
andar. Ofta när han själv kunde känna sig litet
osäker, var det vanligen hans vänners välvilja eller
avundsjuka angrepp från hans ovänners sida, som fick
honom att gripa sig an saken med mer än sedvanlig
dristighet. Och lyckan följde honom i alla hans
företag, både i Ungern och Rumänien. Trots de mest
olikartade vidrigheter fick han sina
järnvägsanläggningar färdiga. Och för honom fanns det ingen
större glädje än att höra sitt lokomotivs högtälskade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
