Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vissling och förnimma järnkolossens dova framrusande
genom ödebygderna, som således tack vare hans
arbete trädde i förbindelse med den civiliserade världen.
Hans administrativa egenskaper utvecklades
samtidigt med hans tekniska duglighet genom de
mångfaldiga experiment han således gjorde. Med en liten
stab väl inövat folk trängde han fram i de öde,
halvasiatiska länderna och förstod att av ett band
hopravsat folk utbilda en lydig arbetarkår, över vilken han
kunde råda som en fältherre från trettioåriga krigets
dagar kommenderande sina värvade landsknektar, ty
han var mer fruktad än älskad.
Under långa tider gick han med en revolver i
fickan, och ofta hade han måst tillbakaslå angrepp i det
värdshus eller den barack, där han hade sin bostad,
men alltid lyckades det honom, antingen med våld
eller list, att få övertaget. Utan att själv vilja det
hade han genom förhållandenas makt stigit från
ingenjör till entreprenör, som på egen risk företog sina
anläggningar, och på så sätt lade han grunden till
sin stora förmögenhet.
Redan innan han blev mera känd hade han förlovat
sig med dottern till en lägre ämbetsman. Han hade
egentligen aldrig älskat den unga flickan, som han
utvalt till sin, men han hade tagit detta steg i en tid
av modlöshet i hopp om att inom äktenskapets hank
och stör finna lugn och vila. Men den korta tid, han
var gift, hade varit full av kval och pina för både
honom och hans hustru. Han passade så dåligt som
möjligt samman med denna pryda, småborgerliga
flicka, det blev honom rent outhärdligt i tanken på, att
hon hela livet igenom skulle bli för honom en
hämsko. Hon påminde honom dag från dag med sina
påpekanden, utan att vilja det blev han ond och brutal
mot henne, och det var honom en sannskyldig lättnad,
när han genom sina resor nödgades avbryta samlivet
med henne.
Efter ett och ett halvt år upplöste döden detta
äktenskap, som icke varit lyckligt. Hon efterlämnade
en dotter, som stannade hos mormodern; han glömde
henne snart så fullständigt och hade känt sig så litet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
