Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
tyst, för att hon åter skulle komma till lugn; därpå
träffade han flera avtal med henne, meddelade
henne, att Horstmann var på resa och först kom tillbaka
på lördag. På balen skulle de träffas, där kunde
han fria till henne. Så räckte han handen mot Anna.
Hon såg den icke. Han ville icke lämna henne i
denna upprörda stämning och önskade till avsked ett
vänligt ord av henne. Men med sitt skeptiska leende
sade han:
— Tro mig, kära Anna, den dagen skall komma,
då du tackar mig.
— Ja, ingenting är omöjligt, svarade hon bittert.
Kanske jag kommer så långt!
— Därpå tvivlar jag icke! Horstmann kunde vara
mycket värre! Intagande kan man väl icke kalla
honom. Men han är ett rent arbetsdjur. Den mesta
tiden tillbringar han på resor, så att du har fria
händer. Du kommer att föra stort hus — och så
förbehåller du mig nog en liten trevlig vrå. Allt
blir nog bra. Svartsjuk tycks han icke vara!
— Så, du tror icke, att han är svartsjuk! Det
skall han förresten aldrig få anledning att bli. Jag
vill bara säga dig, att om jag gifter mig med honom,
är det min bestämda avsikt att vara honom en
trogen och hederlig hustru. Det kan du lita på!
— Kanske, mumlade Bert sakta.
Med rätt blandade känslor lämnade han Anna och
gick till en restaurang, där han beställde ‡re glas
cognac. Vid det första tänkte han: "Fy, detta var
en sabla historia!" Vid det andra tröstade han sig:
"Fruntimmer är nu en gång galna!" Och vid det
tredje anställde han några vemodiga betraktelser.
"Det är dock en förbannad värld, vi leva i!" De
människor, som förstår att umgås med pengar, äger
aldrig ett öre. Vilket härligt liv kunde icke Anna
och han ha fört. Ty han ansåg, att han var den
ende av deras bekanta, som förstod, vad hon var
värd. Och de skulle ha blivit ett ståtligt par! Han
såg sig själv i svart och Anna i baldräkt med den
vackra halsen lätt blottad. Huru ofta hade icke
de båda dansat, dä de andra voro trötta och väckt
allmän beundran hos gamla och unga. Dessutom
var hon skapad för kärlek. All sin tid, och det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
